”Barnen bestämmer! Eller?”

12 november var bland andra Elin, Anna (Fahlbeck) och Anette (Lundgren) på regionala kulturkonferensen ”Barnen bestämmer! Eller?” på Arbetets museum i Norrköping. Temat för dagen var: ”Barn och unga har idéer, tankar och frågor om det som händer nu och sen. Skapas barn och ungas kultur på deras villkor? Låter vi dem vara delaktiga, ta plats och till och med sitta på makten? Följ med på en dag där barn och ungas delaktighet, villkor och möjligheter är i fokus!” Programmet var digert och bestod av fyra valbara seminarier, utöver två gemensamma.

Dagens första punkt stod Ylva Mårtens för. Ylva är mest känd för P1-programmet ”Barnen”, telefonväkteriet ”Fråga Barnen!” och bokprogrammet ”Barnens Romanpris”. I våras kom hon ut med boken ”Vad säger barnen?”. Hon lyfte fram vuxnas bemötande som en viktig faktor när det gäller barns delaktighet. Det gäller att vara medveten om olika härskartekniker, att till exempel inte osynliggöra eller ignorera, förminska eller underskatta. Mårtens uppmärksammade oss på hur och i vilka sammanhang man använder ordet och begreppet ”barn”. Hon menar att det är vanligt att vuxna använder det i betydelsen att det är förminskande och jobbigt. Barn är olika och mognar olika, en del barn mognar tidigt för att de måste. Det finns ”avancerade” barn – som tidigt kan resonera och argumentera. Det bästa är att kommunicera med öppna frågor – berätta hur du har haft det idag och att själv dela med dig av vad du som vuxen har gjort.

Seminarium 1. Margareta Öhman – Förskolepsykolog, familjeterapeut, barnkulturvetare och författare och ämnet var ”Om lek, ur barns perspektiv: Lek för barn är deras egen kultur!” Lek är en sorts samtal för barn, den används för att utforska livet, med leken testar barnen de vuxna, hjärnan utsöndrar ”må bra” hormoner av leken och ger barnet en känsla av att de kan, de kan styra. Leken är något barn äger och lever, det är en medfödd styrka hos barn. Vuxna måste ta leken på allvar, ge inspiration och erbjudanden, främja barns lek!

Seminarium 2 talade Frida Arnqvist Engström om ”Gerillaslöjd, garngraffiti, DIY och den handgjorda revolutionen”. Frida Arnqvist Engström är journalist, författare, bloggaren bakom Kurbits.nu och har bevakat slöjdvärlden sedan 2005. Hon har myntat begreppet gerillaslöjd vilket innebär en kreativ mix av hantverk i det offentliga rummet och som vill föra fram ett budskap. Hon gav oss en genomgång kring gerillaslöjdens historia fram till idag och många nickade igenkännande när vi såg foton på t ex träd och handtag i det offentliga rummet som dekorerats med vackra stickade överdrag. Denna rörelse är inte bara mjuk och vän, Frida visade också på t ex ”Clean graffiti” och gerillastickning. Clean graffiti är när man skapar mönster på extremt smutsiga betongväggar genom att borsta bort en del av smutsen med hjälp av mallar. Just denna rörelse har stött på mycket motstånd från politiker och konstnärerna har beordrats att ”städa upp efter sig”… Ett exempel på gerillastickning är ett par tumvantar, där skaparen har stickat datum och antal döda amerikanska soldater tom den dagen på ena vanten och på andra vanten, hur många som dött sen dess. Frida pratade också om ”Makerfesto” och ”Craftivism” – numera vedertagna uttryck som sammanfattar rörelsen väl.

 

 

Seminarium 3 höll Eva-Johanna Isestig, inredningsarkitekt och barnkulturdesigner i. Hon berättade om diverse projekt som hon varit delaktig i, bland annat kulturhuset Trampolinen i Sandviken och barn- och ungdomsavdelningen Balagan på stadsbiblioteket i Malmö. Eva-Johanna pratade mycket om att göra barnen inte bara delaktiga ”på pappret” och att det är få som förstår att full delaktighet verkligen kräver mer än att bara fråga barnen en gång och sen köra på. Samtidigt gäller det för alla inblandade att förstå att de vuxna är huvudansvariga och att vara ärlig mot barnen kring vad de har inflytande över.

Seminarium 4. Cizzi Grönkvist – Verksamhetsansvarig för Skapa min fritid, Fryshuset i Göteborg och temat var rätten till kultur och skapande. Hur byggs en tillgänglig kulturverksamhet upp som bygger på barns och ungas delaktighet? Hur når man en målgrupp som i liten utsträckning påverkar kulturen? Det är viktigt att först göra en behovsanalys i närområdet, att vara där barn och unga är. Uppsökande verksamhet för att nå målgruppen innebär att samverka med organisationer, fritids… Man måste rikta insatser mot utsatta områden, ordna trygga mötesplatser i samverkan med t ex fritids – att möjliggör ungas inflytande, t ex om en ny stadsdel ska byggas låt barnen få uttrycka önskemål och återkoppla alltid.

Dagens avslutande seminarium var också gemensamt och hette ”LOL, OMG, WTF – hänger du med?” Att kommunicera med den yngre generationen” med Katarina Graffman. Katarina är filosofie doktor i antropologi och pratade bland annat om att barn idag ser på sociala medier som de avgörande medierna – det är där man får all information (inte från dagstidningar eller tv). Katarina ville döpa om generationen som är född ca 1990-2005 till G-generationen, G som i Google, Gemenskap, Gruppen, Gratis, eGo – denna generation är världens hittills största generation. Den riskerar bli en mycket välutbildad generation utan ansvar eller bostad då den är den mest curlade generationen och den mest belönade. Det är hursomhelst viktigt att försöka lära sig en del av vad dessa barn pratar om och särskilt viktigt att tänka på när man riktar arrangemang mot tonåringar är att det är enorm skillnad på t ex grupperna 10-13 och 16-18 år.

1.     Det digitala är en vana snarare än ett verktyg. Idag är en smartphone nästan som en kroppsdel för ett barn/tonåring, att bli av med den är att likna vid en amputation.

2.     Nya vanor skapar nya beteenden. Filmer är lättare att ta in och att skicka än att sms:a. Att ”googla” något kommer troligen att ersättas med att ”youtuba” något, när man söker information. Unga idag läser och tänker inte, de tittar och känner (för at hårdra det).

3.     Media är ”sociala medier”. Topp 4 för 12-13 åringar är Snapchat, Instagram, Kik och Ask. Det senaste är iMessage, en tillbakagång till det mer privata. Vad gäller sociala medier är Facebook inte intressant för 12-åringar och yngre och äldre ungdomar använder iMessage och SMS. Utmaningen nu för oss vuxna är att vi bara jobbar med det vi känner till!

4.     Behovet av trovärdiga fyrtorn ökar. Idag är trovärdighet viktigare än gemensam ålder vad gäller förebilder. Du måste ha något meningsfullt på sociala medier, för målgruppen, ha annars ingenting! Vi kan inte ha en social mediestrategi; det finns många olika medier och det behövs många olika strategier beroende på hur olika sociala medierna används.

 

Avslutningsvis, det var en oerhört rolig och givande dag i Norrköping!

/ Elin, Anette och Anna.