Reflektioner kring skrivarseminariet 15/9

På seminariet utgick Katarina Kuick från boken Skriv om och om igen, som hon skrivit tillsammans med Ylva Karlsson. Boken var bekant för mig eftersom jag använt mig av den på min skrivarverkstad för ungdomar i Linghem. Boken är fullproppad av bra kom-igång-övningar, och en del teori är insmuget här och var. På seminariet använde Katarina några av övningarna, och hade inga problem med att sätta igång kreativiteten hos oss ca 25 vuxna som satt uppradade i den lite stela och tråkiga salen.

Även om jag kände igen övningarna så var det väldigt nyttigt att få göra dem som deltagare, istället för att leda dem. Att få känna hur korta fem minuter är när en skriver - snart blev jag en olydig deltagare som satt och fortsatte smygskriva trots att tiden var ute. Det var också intressant att uppleva hur det kändes att få sin text uppläst, och hur roligt det var att höra de andras texter. Katarina berättade att när hon haft skrivarläger eller workshops så har hon märkt att barnen vill göra korta roliga övningar, och vill helst inte bearbeta och ändra sina texter. Det kände jag verkligen igen från min grupp. Jag har ibland tänkt att jag borde försöka få dem att bearbeta och skriva om sina texter för att de ska utvecklas, men att jag inte har tillräcklig kunskap för att hjälpa dem med det. Men Katarina har förstås rätt i att det räcker med att gruppen har kul och att kreativiteten sätter igång, en behöver inte ha större ambitioner än så. För många deltagare är det viktigaste med skrivargruppen att göra något kreativt ihop med likasinnade barn/ungdomar. Min grupp med 12-åringar var nog också lite för unga för att bearbeta sina texter.

Seminariet var väldigt inspirerande, och jag blev peppad att sätta igång en skrivargrupp igen. Det är dock svårt att få ihop en ungdomsgrupp i Linghem, nästa gång kanske det får bli en skrivarverkstad för vuxna, eller för lite yngre barn.

 

/Tove