Vi träffades på Stadsmissionens café där vi njöt av fika som var helt veganskt samt träffade Oscar Orlenius, enhetschef för Sociala företag på Stadsmissionen.
Ledningsgruppen valde att förlägga mötet hos Stadsmissionen då vi ser att det finns flera beröringspunkter mellan Stadsmissionens och bibliotekets verksamhet där medmänsklighet, inkludering och att stärka människor står i fokus.
Våra mål är: Linköpings stadsbibliotek ska vara en inkluderande och attraktiv mötesplats och bildningsarena.
Oscar berättade om Stadsmissionens verksamhet och värdegrund
Stadsmissionen bedriver
konkurrenskraftig verksamhet med mål att hjälpa människor in i samhället. Deras
två huvudområden är Stöd och behandling samt Sociala företag. Stadsmissionens
café är exempel på ett socialt företag där människor får möjlighet att
arbetsträna för att integreras i samhället och ta makten över sina egna liv.
Stadsmissionen kommer i kontakt
med människors berättelser, människor som lever ett utsatt liv men som via
Stadsmissionen får möjlighet att förändra sin tillvaro genom att t.ex. få ett
jobb, lära sig svenska och blir återupprättade som individer.
Oscar återgav en dikt av
filosofen Sören Kierkegaard som är grundläggande för Stadsmissionen.
Stadsmissionen tror på möjligheten i mötet med varje människa och att möta
varje människa där den är. Där har alla människor lika värde, men människor kan
också behöva behandlas olika utifrån sina förutsättningar. Stadsmissionen
strävar efter att skapa egenmakt och självförsörjning hos de som besöker dem.
Till eftertanke
Om jag vill lyckas med att föra en
människa mot ett bestämt mål måste jag
först finna henne där hon är och börja just där.
människa mot ett bestämt mål måste jag
först finna henne där hon är och börja just där.
Den som inte kan det lurar sig själv när
hon tror hon kan hjälpa andra.
hon tror hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon måste jag visserligen
förstå mer än vad han gör men först och
främst förstå det han förstår.
förstå mer än vad han gör men först och
främst förstå det han förstår.
Om jag inte kan det så hjälper det inte att
jag kan mer och vet mer.
jag kan mer och vet mer.
Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så
beror det på att jag är fåfäng och
högmodig och egentligen vill bli beundrad
av den andre i stället för att hjälpa honom.
beror det på att jag är fåfäng och
högmodig och egentligen vill bli beundrad
av den andre i stället för att hjälpa honom.
All äkta hjälpsamhet börjar med
ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och
därmed måste jag förstå att detta med att
hjälpa inte är att vilja härska utan att vilja tjäna.
Kan jag inte detta så kan jag heller inte hjälpa.
ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och
därmed måste jag förstå att detta med att
hjälpa inte är att vilja härska utan att vilja tjäna.
Kan jag inte detta så kan jag heller inte hjälpa.
Sören Kierkegaard
Läs mer om Linköpings Stadsmission här: http://www.linkopingsstadsmission.se/
Här finns fler bilder från mötet:
I:\KOF\Stadsbiblioteket\Foton-bildspel-filmer-ljud\Bilder_2016\Personalbloggen
EJ utåt\20160602_Stadsmissionen_Personaltraff
Vad fick du med dig från mötet?
Skriv några rader om dina intryck! (Bortsett från det goda fikat...)
T.ex.
Vad inspirerade dig?
Vad ser du för beröringspunkter mellan våra verksamheter?
Vad skulle du vilja utveckla mer av oss hos?
Skriv en kommentar nedan, vi delar intrycken med varandra!
Text: Maria E
Foto: Matilda A
Intressanta fakta om stadsmissionens arbete och tänkvärda ord för oss som arbetar på bibliotek och som också möter dessa människor som kanske befinner sig utanför social trygghet i samhället.
SvaraRaderaMycket givande stormöte, med spännande information om Stadsmissionens viktiga arbete i vårt samhälle. Vi borde bli bättre på att se varje möte som en möjlighet att se och lära av varandra.
SvaraRaderaEn underbar start på en underbar dag. Vilken härlig inramning, ett rum för möten, eftertanke och att bara vara. Att vara närvarande och iaktta, att vara närvarande och uppleva, att vara närvarande och vara en del av en helhet, en del av en mångfald. Hela caféet andades mångfald och att vara inkluderande. Det kändes öppet och mottagande, precis som biblioteket en öppen och mottagande plats att gå till. En plats fylld av mångfald och möjlighet till möten.
SvaraRaderaJa det finns många likheter mellan våra två verksamheter - den enda uppenbara skillnaden som finns är att vår verksamhet är offentligt finansierad och kostar inget för besökaren, Stadsmissionen är en marknadsanpassad verksamhet som drivs genom att ta betalt för de tjänster de erbjuder.
Men fokus för verksamheten är att vara till tjänst för individen - att tjäna, att möta ett behov... Detsamma gäller vår verksamhet, vårt uppdrag är att tjäna allmänheten genom att tillhandahålla medier i olika form och tjänster i syfte att möta ett behov av att kunna, veta, lära, uppleva och njuta.
Vi är ett "folkets bibliotek" på uppdrag av folket. Våra dörrar är öppna för alla, ingen förbjuds att ta del av våra lokaler eller vår verksamhet så länge hen respekterar andra besökare, visar hänsyn och månar om lokalerna och utrustningen. Klarar hen inte av detta då är avvisning ibland en nödvändighet.
På frågan om vad hos oss skulle jag vilja utveckla - ur perspektivet vad Stadsmissionens berättelse väckt hos mig - skulle i så fall vara; förmågan att möta varandra där vi står - att möta människan där hen är. Det är en konst att vara kvar i sin egen energi, kunskap och inspiration och samtidigt möta en människa just där hen själv befinner sig. Det är lätt att bli för ivrig och vilja hjälpa till med allt man vet och kan - och missar då lätt att människan man möter inte är redo att ta emot all den välvilja man ger hen. Det är lätt att falla i gropen att tro hen är otacksam, men det handlar oftast endast om att men inte ser ur samma perspektiv, att man inte tänker på samma sätt. Vi är alla färgade av våra egna erfarenheter - så är även den människa vi möter. Att möta en människa där hen står innebär inte att du behöver förminska dig, utan endast att du behöver finna en gemensam beröringspunkt med den du samtalar så att ni har samma utgångsläge för att vandra vidare i samtalet och nå fram till det "slutmål" som hen är redo att ta emot i stunden. Att bli sedd och hörd är det viktigaste i ett möte - inte att få precis det svar "hen önskat". Det är min upplevelse i alla fall.
Reflekterat av Mariette
Jag berördes av hans sätt att se människor som berättelser. Det betyder att vi i vår verksamhet på biblioteket både hanterar berättelser i fysisk eller digital medieform, men också i levande form "live" när våra besökare kommer till oss.
SvaraRaderaHur får vi tid för mötet/berättelsen som sker mellan bokhyllorna? Att bli lyssnad på/läst, att berättelsen får bli hörd/sedd/bekräftad innebär kanske att ges en chans att kunna gå vidare? Eller kanske alternativa sätt att gestalta, att biblioteket är en plats för det egna skapandet?
Och i vår profession: att kunna lyssna. Följdfrågor: Var gör vi sedan av alla berättelser vi har fått ta del av (fått som gåva?) och vart ska vi hänvisa de berättelser som behöver mer stöd?
Vi är i tillväxtbranschen, en plats där människor får växa. Och vi kan turas om att vara den vägvisare våra berättelser behöver...
Mycket inspirerande möte! Vilken tur att det finns sådana här verksamheter som verkligen ser den individuella människan.
SvaraRaderaDet jag funderar på är hur de närmar sig personer med andra religioner. Stadsmissionen och lokalen där vi var har ju en väldigt stark koppling till kristendomen. Nu hann jag inte fråga Oscar om det här men kanske någon annan ställde den frågan?
Biblioteket har lite av samma problematik. Traditionsmässigt har biblioteket varit till för den läsande människan. Hur får vi de som INTE läser till oss? Känner de sig välkomna och tror de att vi finns för dem?
Jag tror vi behöver utveckla det här med individuella lösningar. Att vi inte ska låsa oss för mycket i rutiner (rutiner måste så klart finnas men det kanske ska vara mer tillåtet att gå ifrån dem) utan se till den besökande människan. Känns som om vi redan är på väg åt rätt håll med tanke på open space för kundbemötande.
Funderat av Carin I.
Jag tar med mig den positiva människosyn som Stadsmissionen står för där man tror på varje individs egenboende förmåga till positiva förändringar.
SvaraRadera/Pernilla
/Pernilla
Jag blev djupt berörd då Oscars läste Kierkegaards dikt. Kul att den är med här på bloggen. Det är mycket i den som stämmer så väl in på vårt jobb, våra möten både internt och externt. Jag tänker särskilt på det förändringsarbete inom kundbemötande som vi har framför oss. Jag, som medlem i Utvecklingsgruppen och nu uppmanas till handling, tar till mig budskapet att möta människan där hon befinner sig. Det är så lätt att glömma bort ödmjukheten inför den andre (kollegan) när vi vill förändring. Jag ser även det omvända perspektivet att du som kollega lägger bort högmod, fåfänga och viljan att härska när förslagen vill prövas. Om vi kan se på förändringsarbete med ödmjukhet och äkta hjälpsamhet inför det som sker och inför varandra, då kommer storverk ske även hos oss.
SvaraRaderaBesöket på Stadsmissionens café blev en överraskning för mig. Den trivsamma atmosfären med alla loppismöbler och mysiga koppar och fat och blommor på borden skapade verkligen känslan av sommaravslutning. Vi var så många där –solen sken – Lenas varma leende- den underbara chokladkakan…Och till slut Oscars berättelse om Stadsmissionens projekt för människor i behov av extra stöd!! Denna värme och kärlek som det handlade om berörde mig djupt! Tacksam att veta att sådant är möjligt. Det finns hopp. Och jag konstaterar att den förväntan och arbetsglädje jag känner när jag tar mig till jobbet varje dag inte sinar med tiden. Vi betyder mycket för många med vår lugna varma miljö, utan påträngande musik eller extrapriser. Lugn och generositet: var dig själv, det räcker. Fråga gärna – om du har lust. Besökare från 0 till 100 år är verkligen en inspirationskälla! Ser jag mig omkring bland mina kära arbetskamrater är det så tydligt att vi har ett ovanligt öppet och mångsidigt jobb! Hos oss finns alla möjligheter! Sommarhälsningar! Eva Skog, Ekholmen
SvaraRaderaDet var ett trevligt och intressant besök på alla sätt. Det är alltid intressant att få veta mer om hur det går till ute i samhället och jag tänkte att jag kanske borde gå dit och äta lunch nästa gång mina föräldrar hälsar på. (Det låter lite ogint men det är egentligen bara vid de tillfällena som jag äter ute.)
SvaraRaderaOm jag måste peka på lärdomar blir det däremot aningens mer kritiska reflektioner.
1. Det är vanskligt med berättelser. Kanske ser vi Peak Berättelser? Kanske närmar vi oss överhettning för berättelse-snacket? För jag tycker det är problematiskt att använda begreppet "berättelser" som Oscar gjorde. (Antagligen utan att mena något illa.) En människa har en berättelse men är inte en berättelse. Vi kan lära känna en människa genom dess berättelse men det är inte samma sak.
Människor har vi ett ansvar för. vi måste bidra -stort eller smått - till att föra berättelsen till ett lyckligt slut. De berättelser vi vårdar i våra hyllor kan däremot vara tragiska, grymma eller hemska och bli bättre berättelser av det.
2. Det glädjer mig att höra om Stadsmissionens sociala arbete. Jag skulle önska att vi som bibliotek kunde ta ett större sådant socialt ansvar. Tyvärr är vår verksamhet så förtvivlat språkberoende så det är inte konstigt att de allra flesta som vill praktisera hos oss inte får det. Jag blir tyvärr mer och mer pessimistisk i den frågan.
U.J.
U.J.
För mig som ny var det otroligt givande att se och möta alla som arbetar på våra bibliotek under trivsamma former.
SvaraRaderaDet var mycket intressant att höra om stadsmissionens arbete. Genom att höra andra människors berättelser ges en större förståelse för olika livssituationer. Verksamheterna påminner om varandra. Vi får också ofta ta del av människors historier vid frågor eller samtal och det får mig att tänka på betydelsen av bibliotekets funktion som en mötesplats för alla.
Inkluderande mötesplats – hur kan vi involvera våra användare och icke-användare i större utsträckning i vår verksamhet? Så att alla känner att det är deras bibliotek. Att biblioteket uppfattas som en angelägen och given mötesplats! Inom vilka områden bjuder vi redan in medborgarna i att forma vår verksamhet (t.ex. inköpsförslag, veckans dikt), och inom vilka områden finns utvecklingspotential att bjuda in?
SvaraRadera/Maria