Mumintrollet och hemliga tecken - Dag 3

Mumintrollet och hemliga tecken – Dag 3.

Apan skuttade från träd till träd. Hon hade inte haft så roligt på en hel vecka eller mer ändå.

-          Det är ganska dumt att springa efter en sån där liten apa, sa Sniff som började bli trött. Vi låtsas inte alls om henne.

 Så satte de sig under träden och såg ut som om de tänkte. Apan slog sig ner på en gren och försökte se lika viktig ut. Hon hade lika roligt som förut.

-          Titta inte på henne, väste Mumin. Då tror hon att hon är nånting. Högt sa han: Bra ställe , det här.

-          Bra att sitta på, sa Sniff.

-          Som en väg, sa Mumintrollet.

Och så flög de upp och skrek: Det är ju vår mystiska väg!

Och den såg verkligen mystisk ut. Över dem var ett tak av löv och framför dem kröp vägen in i en smal grön tunnel.

 

 

 

 

-          Nu är det allvar, sa Sniff och kom plötsligt ihåg att han var vägvisare. Jag tittar efter bivägar, och du knackar tre gånger om du ser nånting farligt.

-          I  vad då? frågade Mumintrollet.

-          Vad du vill, sa Sniff, prata inte.

Så tassade de sakta vidare in i den gröna tunneln. Sniff tittade efter bivägar, Mumintrollet höll reda på om där fanns nånting farligt och apan skuttade framför dem. Vägen slingrade hit och dit, den blev smalare och smalare.

Fortsättning följer....