Utbildning av högläsare på äldreboenden pågår

För att få veta mer om vad högläsare innebär har vi intervjuat Kristina Lundwall som arbetar på Linköpings stadsbibliotek. Bakgrunden är ett nationellt projekt som kallas Läskraft! Syftet med det är att utbilda frivilliga privatpersoner som vill läsa högt för personer som har en demenssjukdom. Projektet är ett samarbete mellan Centrum för Lättläst, Demensförbundet, Studieförbundet Vuxenskolan och landets bibliotek.
För att skilja mellan läsombudsverksamheten som gäller personal inom omsorgen har man valt att kalla de som läser som privatpersoner för högläsare.
Till skillnad från det nationella projektet kommer man i Östergötland att jobba utifrån ”Högläsning för alla” i stället för enbart riktat mot personer som har en demenssjukdom. Det ska vara en utbyggnad av läsombudsverksamheten.

Text & foto: Jessica Andreasson och Johanna Gamble, Linköpings stadsbibliotek

Hur blir man högläsare?
Det viktigaste är att du som vill bli högläsare är intresserad! Om du som högläsare inte har någon anknytning till något boende finns det gott om boende som behöver Högläsare. Det här ska inte vara i stället för läsombudens läsning, den får absolut inte konkurreras bort! Men det kan ju vara så att det till exempel är någon som har svårt att tillgodogöra sig läsningen i en större grupp, och personalen har svårt att hinna med att läsa extra för just den personen. Eller en grupp som verkligen uppskattar högläsningen och gärna har en extra lässtund ibland. En chans att på ett enkelt sätt ge en liten guldkant till äldre. Vi ordnar tillsammans med Vuxenskolan kurser i högläsning. Vi har haft en kurs i vår och startar nästa kurs till hösten.

Vilka är dessa högläsare som vill förgylla de äldres tillvaro?
Det är volontärer (privatpersoner) som har en anhörig, vän eller bara vill läsa för den som önskar.

Får man någon utbildning, tips och hjälp när man är högläsare?
Du kan gå en kurs vid tre tillfällen och därefter blir det uppföljningsträffar två gånger per år. Då får man boktips och redskap som gör det lättare att komma igång.

Kan du säga något om bokens betydelse för de äldre?
Många gamla orkar inte läsa och uppskattar när någon annan läser och på så sätt kan få tillgång till läsning fast man inte kan eller orkar läsa själv. Någon annan kan läsa högt. Med högläsning och lättlästa texter får många nya möjligheter till läsestunder med allt vad det kan innebära: stimulans, närhet, kunskaper, en skön stund tillsammans - en höjd livskvalitet. Läsningen är också en demokratisk rättighet som gör det möjligt för fler att vara delaktiga medborgare. För den som inte längre riktigt når fram till sin anhörig kan en bok vara en ingång till samtal.

Har du något tips till anhöriga? Boktips?
Biblioteket har många boktips och ett sätt kan vara att ta med några böcker och sen väljer man tillsammans ut en bok. Lättlästa böcker fungerar ofta bra. En lättläst bok har kort text, en tydlig röd tråd, enkla meningar och ofta många bilder som anknyter till texten. Det finns både faktaböcker och skönlitteratur. Det finns skönlitteratur både i original och i bearbetning. Tegelstensromaner bör man undvika för de tar för lång tid att läsa högt. Man hinner tappa tråden mellan lästillfällena. Glöm inte barnböcker, Emil i Lönneberga är rolig och ger många samtal hur det var förr med boende, skolgång, kalas med mera.

Hur många bibliotek i Östergötland arbetar med högläsare?
Just nu pågår arbetsgrupper i Linköping, Mjölby och Norrköping.