Götas studiedag om mångkultur 12/4

Götas studiedag om mångkultur 12/4

Dagen började med att Erland Kaldaras, ordförande i Romska ungdomsförbundet berättade om romernas historia och situation i Sverige. Romer finns över nästan hela världen. Folkgruppens historia börjar för 1500 år sedan i Indien och via ett 400 år långt uppehåll kom romer till Europa som två grupper: resande och romer. (Ordet ”rom” betyder förresten ”människa” på sanskrit.)

1512 dokumenteras romer i Stockholm – Sveriges första arbetskraftsinvandring. 1637 behövs inte romer längre och man stiftar särskilda lagar: Alla zigenare ska lämna landet, annars får de hängas utan rättegång. Fram till 1959 finns vad som måste beskrivas som raslagar i Sverige, som anger att romer inte får bli kyrkbokförda, inte kan gifta sig eller gå i skolan. De måste anmäla sin ankomst till en socken, lämna den senast efter tre dagar och tidigast komma tillbaka efter ett år. Det innebär att svenska romer hade ca 120 boplatser per år. Dessa tre dagar präglar fortfarande de svenska romers seder och traditioner.

Parallellt med medborgarrättsrörelsen i USA börjar Katarina Taikon och Erland Kaldaras (d.ä.) organisera romer och resa krav på att deras barn ska få gå i skolan, att de ska få begrava sina döda etc. 1999 erkänns romer som en av de fem nationella minoriteterna (men t.ex. polisens Z-register som avslöjades 2013 visar att romer fortfarande inte kan förutsätta att bli behandlade på samma villkor som majoritetssvenskarna).
Från statens sida pratar man idag om fem romska grupper i Sverige: svenska romer, resande, finska romer, utomnordiska och nyanlända (från balkan).
Erland Kaldaras avslutade med en reflektion kring hur tiggarna förändrat bilden av romer i Sverige: När han var barn var bilden av romer att deras mammor hade konstiga kläder, att de hade mycket guld och stora bilar. Idag är det många som tänker på en tiggare med en mugg framför sig, menar han, vilket kan vara en anledning till att personer som Zlatan inte så gärna förknippas med sitt romska ursprung.

Efter Kaldaras berättade Lars Eklund från regionbiblioteket om samhällsorientering för nyanlända. Det är dessa grupper som ni kanske sett Urban och mig gå runt med, tillsammans med en samhällskommunikatör som tolkar till arabiska, persiska eller somaliska.

Samhällsorientering på modersmål erbjuds till utomeuropeiska invandrare mellan 18 och 64 år som har en etableringsplan hos arbetsförmedlingen, samt anhöriginvandrare från dessa länder. Undervisningen sker på deltagarnas modersmål. Kursen omfattar 72 timmar i Östergötland och består av nio block:

•  Att komma till Sverige
•  Att bo i Sverige
•  Att försörja sig och utvecklas i Sverige
•  Individens rättigheter och skyldigheter
•  Att bilda familj och leva med barn i Sverige
•  Att påverka i Sverige
•  Att vårda sin hälsa i Sverige
•  Att åldras i Sverige
•  Introduktion till Internet

I biblioteksintroduktionen ingår information om vad ett folkbibliotek är, hur det fungerar och vad som finns här, samt en visning. Läs mer om samhällsorienteringen på Regionbibliotekets hemsida och titta på materialet de använder på Ny i Östergötland! Små broschyrer på olika språk om samhällsorienteringen finns på Ny i Sverige-hyllan på huvudbiblioteket.

Sist på förmiddagen berättade Helena Eklund om Skäggetorps biblioteks samarbete med konsthallen Passagen. Det projektet har vi tidigare kunnat läsa om här på bloggen.

/så långt Joel Hedlund

Eftermiddagen ägnades åt en workshop med Marco Helles.

”Vissa saker är helt självklart – andra saker behöver man lära sig.” Ett av många tänkvärda citat under Marco Helles workshop ”Reflexioner kring värdighet och mänskliga möten”.

Med citatet ovan menade han att det för det mesta är självklart att handla på ett visst sätt, vi har en inre kompass som talar om för oss hur vi ska handla. I andra fall kan vi behöva lite hjälp på vägen för att lära oss hur vi ska handla i olika situationer.

Ett av dessa hjälpmedel skulle till exempel kunna vara de mänskliga rättigheterna som kan ses som en gemensam norm för hur vi bör handla.

Helles pratade vidare om rättvisa och orättvisa. Att vi många gånger handlar orättvist utan att veta om det och därför behöver lära oss att handla rättvist.

Under workshopen diskuterades hur likabehandling kan leda till orättvisa. Att bli behandlad precis likadant som alla andra kan många gånger leda till orättvisa. Ett konkret exempel är att om en person som talar ett språk flytande och en person som är nybörjare på samma språk får precis samma information kommer de att behandlas orättvist trots att de blir behandlade lika.

Helles gick också igenom den så kallade FIRO-teorin, framtagen av psykologen Will Schutz. Kortfattat kan man säga att den handlar om vikten av att i relationer, på exempelvis ett bibliotek, få människor att känna sig betydelsefulla, kompetenta och omtyckta.

/Caroline Nordh