Rapport från Långa svansen

Den 17 november fick Linköpings stadsbibliotek besök av Alice Thorburn och Annika Hermele som har arbetat med projektet Långa svansen vid Stockholms stadsbibliotek. Vi bjöd in dem då deras arbetssätt att arbeta tematiskt med att lyfta fram äldre litteratur, och koppla den till idag – lät intressant och som något vi skulle kunna arbeta med även här.

Långa Svansen är ett tvåårigt projekt som Stockholms Stadsbibliotek drog igång med hjälp av
Statens kulturråd 2009. Projektet gällde ett aktivt läsfrämjande arbete för att skapa intressanta möten mellan samtida och äldre skönlitteratur i det fysiska och virtuella biblioteket. Att knyta äldre böcker till dagsaktuella frågor. Från början arbetade de bara med äldre svensk litteratur men sedan breddades det till att gälla all världens. Ett annat mål har varit att tydliggöra bibliotekets roll i ett större litteratur- och mediesammanhang, och det har drivits som ett komplement till det arbete som redan görs inom webbutveckling, lässtimulans och strategisk medieplanering.

I projektet har de arbetat med olika teman som har synts både fysiskt på biblioteket och digitalt på webben . Man har också använt sig av sociala medier, till exempel en blogg där de har lagt ut olika boktips kopplat till det givna temat, ett twitterkonto där de publicerade den första raden ur böckerna de ville lyfta fram - kopplat till katalogposten, samt en facebooksida. De kände sig lite låsta av den vanliga hemsidan där man måste följa vissa mallar både språkligt och grafiskt. På bloggen kände de att de kunde boktipsa lite hur de ville..

I projektet har de velat lyfta fram och öka intresset för den smala och bortglömda litteraturen, och arbetat genom att lyfta fram böcker utifrån 4 olika teman: 30-talet, 60-talet, Tillbaka till naturen och Förbjuden läsning. Exempel på hur man har kopplat det fysiska och virtuella biblioteket så har de utformat miljöer i linje med det rådande temat: till exempel tapeter, möbler, reklam, tidstypiska ord och föremål – som har återkommit i de båda rummen.

I samband med Långa Svansen hölls det många olika evenemang på biblioteket, som föreläsningar som hörde till temat, boksamtal och även den så kallade själsfrändeserien. I själsfrändeserien har inbjudna författare och andra kulturpersonligheter kommit och hållit boksamtal där de har valt en bok/ ett författarskap ur magasinet och sedan berättat och samtalat kring detta. Denna satsning var den största och mest framgångsrika, och är ett evenemang som stadsbiblioteket tänker fortsätta med även när projektet avslutats. Den visar kopplingen mellan Då och Nu tydligt. Själsfrändekonceptet fick även synas i hyllorna genom satsningen bibliotekariens själsfrände: liksom de inbjudna författarna fick personalen då lyfta fram en bok ur magasinet genom personliga boktips. En ambition var att bokpresentationer skulle streamas via webben, men det lyckades inte lösa sig tekniskt. De har även haft en DÅ & NU-hylla med lånbara böcker, program i samarbete med förlag och lunchboktipseventet ”Kaffe på maten” där bibliotekarier tipsade om böcker. De har också samarbetat med förlag och arbetat med att publicera e-böcker.

Personalen menar att Långa Svansen blivit ett arbetssätt snarare än ett projekt.
Det har integrerats i den ordinarie verksamheten och spridit sig inom hela organisationen. Även om utlåningssiffrorna för de uppmärksammade titlarna inte har ändrats radikalt – så har man ändå lyft fram böcker som annars hamnat i skymundan. Efter de två åren har man samlat ihop de bästa texterna från bloggen och gett ut texterna i tryckt form. Det är bra exempel på hur det digitala och det fysiska biblioteket kan komplettera varandra, och hur man kan sträcka sig mot olika målgrupper. Boktipsen som skrevs under tiden finns kvar på hemsidan.

Hur kan vi på Linköpings Stadsbibliotek använda oss av Långa Svansen?

Vi är inte riktigt i samma situation som Stockholms stadsbibliotek var i när de fick idén för projektet , eftersom att vi inte har ett låst magasin och därmed samma problem med ett stillastående bestånd.
Det som dock går att att ta vara på och jobba vidare med är att lyfta fram just äldre (svensk) litteratur och dess författare. Även att koppla äldre litteratur till aktuella händelser och medier är något som går att lyfta fram. Enligt UNESCO:s biblioteksmanifest för folkbiblioteken så är folkbiblioteket en grundförutsättning ”för ett livslångt lärande, ett självständigt ställningstagande och en kulturell utveckling”. Genom att lyfta fram historien till idag och öppna upp för diskussioner och debatt så skulle detta kunna främjas, även i koppling till en ökad omvärldsbevakning.
Just att arbeta utifrån olika teman under en längre tid är något vi skulle kunna plocka upp – och att låta temat genomsyra hela verksamheten. Att arbeta i projekt för att visa att något är viktigt och tydligt, och låta det få tid och arbete.

Det som också känns viktigt i sammanhanget kan vara att belysa magasinet som just fysiskt rum, att många kanske inte ens vet att vi har ett, att liksom ”hotta” upp det lite.
I och med att det är Strindbergsjubilem nästa år skulle vi kunna slå stort på just litteratur med Strindberg, och andra verksamma författare från samma tidsperiod- och att även leta fram författare och verk ur den samtida litteraturen med samhällskritiska verk. I någon av ljusgårdarna skulle man kunna inreda och ställa upp ett” Röda Rummet” där vi skyltar med böcker och inreder med tidstypiska attribut. Vi skulle även ta kontakt med Strindbergsföreningar och se om någon skulle vilja föreläsa och kolla runt bland teaterföreningar och liknande om de skulle vara intresserade av att spela upp något litet kammarspel eller en del i någon av hans pjäser.

När Långa svansen var hos oss så sa de att det var fritt fram att plocka ut olika idéer och implementera dessa i den egna verksamheten. De vill att arbetssättet och idéerna ska spridas och användas utanför Stockholms stadsbiblioteks väggar.